Jag förstår inte hur det kunde bli såhär. Allt var så perfekt då. Jag vet inte vad jag själv står, eller vad jag själv vill nu. Det känns meningslöst att ens försöka även fast jag vet att jag måste. Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär, efter 5 månader tillsammans. Jag vill mest av allt i hela världen att saker och ting ska bli som förut, men jag frågar mig själv gång på gång om det verkligen går efter allt som har hänt? Jag vill kämpa, men jag är inte så jävla stark.. Vad jag än gör kommer det bli fel, och det är det jag är mest rädd för.
Förut trodde jag att faktumet att jag tvekade avgjorde allt, nu är jag inte lika säker längre. Jag vill be om ursäkt, men samtidigt vet jag att skulden inte bara ligger på mig. Jag kan inte avsluta detta med att jag älskar dig och att tiden med dig har varit underbar, för då låter det som att jag ger upp, vilket jag inte gör, utan jag skriver det bara så att du inte ska glömma, att du verkligen betyder mer än någon annan gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar